Söt lakrits innehåller lakritsrot samt smaksätts ofta med anis och saltlakrits innehåller även salmiak.

Lakrits framställs ur rötterna på växten "Glycyrrhiza glabra", på svenska Lakritsrot.
Lakritsrot är en ärtväxt som växer vilt i Medelhavsområdet, Ryssland, Kina och Iran.
Världens bästa lakrits kommer från Kalabrien i Italien enligt Encyklopedia Britannica.

Lakritsroten skördas vart 3-4 år genom att man tar upp en del av plantans rötter. Rötterna är ofta 8-10 meter långa och förgrenade. Rötterna ligger i stora högar utanför fabriken i solen och torkar innan de bearbetas till lakrits.
Rötterna hackas och mals till ett brunt pulver och kokas i 160 grader under omrörning tills det blir tjock seg massa. Därefter knådas och pressas massan till långa stänger och torkas i några dagar.
När massan kommer i kontakt med mycket syre byter den färg från brunrött till svart.

Lakrits smaksätts bland annat med anis, apelsin eller mint innan den packas.
En del lakrits blandas dessutom med gummi arabicum (kåda från ett afrikanskt akacieträd) och blir mjuka pastiller.
Stora delar av lakritsproduktionen går bland annat till tobaksindustrin, lakritsroten ger smak och hjälper till att hålla tobaken fuktig, till sprit, parfymer och naturmedicin.

Lakritsrot har använts som medicin sedan 1600-talet och tidigare, och användes då främst mot "dålig mage". Den söta smaken i lakrits verkar som slemlösande vid hosta och fortfarande idag använder man lakrits i hostmediciner och i halstabletter.
Överkonsumtion av lakrits kan vara laxerande och kan orsaka högt blodtryck.

Saltlakrits, kallas också salmiak innehåller saltet salmiak (ammoniumklorid) och får därför en salt smak.

I Finland är saltlakrits och salmiak ännu populärare tack vare främst Fazer och Turkisk peppar, och där finns till och med en förening som heter Finlands Salmiakförening. Även som drink ("shots"), är salmiak mycket populärt främst genom Koskenkorva.